Varför blir mannen ett barn?

Är det bara jag som någonstans har misslyckats i ”uppfostran av man”? Min man har en ganska hög chefsposition på ett av våra störta IT-företag och verkar klara jobbet galant eftersom han blir befordrad lite nu och då. Men att klara av att packa en väska till stranden verkar vara helt omöjligt…..

Jag misstänker, även om jag så klart aldrig skulle erkänna det för mannen, att mitt kontrollbehov under mammaledigheten har förstört hans hjärna. Då hade jag full koll på allt och talade om för honom med mer eller mindre militärisk ton vad som skulle göras och inte göras. Tyvärr så tyckte jag väl också att han gjorde väldigt många saker ”fel” så det var bättre jag gjorde dem själv istället för att lära honom…..

Är detta priset jag får betala? Att han inte ens kan packa en strandväska? Jag tänkte såhär idag, jag låter honom göra det utan att säga för mycket. Det är ju kanske stressande och irriterande att ha någon som talar om för en exakt hur man ska göra hela tiden, framför allt när det handlar som så enkla saker som att packa en jäkla väska.

Men vad händer då? Jo, vi kommer till stranden och hälften av sakerna är inte med, bland annat toppen till min bikini (!) och det är bara med EN blöja. Så jag tog helt enkelt bilen hem för att hämta resten.

Så nu sitter jag och bloggar och tar en kopp kaffe i lugn och ro innan jag åker tillbaka 😉